Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - IV. En fången moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 106 -
finna allt mitt nöje i affärer. Men det är också
allt.» Herr Wahdel stod en stund tyst och
snodde sina mustascher, därpå sade han:
»Jag hade tänkt, att vi skulle ut och festa
litet i dag, med vår fransman».
»Ack, tänkte du verkligen det, Hugo?»
»Ja, en liten afskedsfest på utställningen
vore jag gärna med om. Monsieur Terlon reser,
som sagdt, i morgon. Han har nu bott hos oss
i tre veckor, fast det från början var ämnadt
endast en. Nåja, vi få språka vidare om saken
vid middagen. Farväl, min vän!»
Herr Wahdel kysste sin hustru och gick.
Siri stod en stund tankfullt lyssnande till sin
mans steg, som långsamt dogo bort nere i
trappan. »I morgon», sade hon till sig själf, »i
morgon är således den vackra sagan slut! Och
sedan? Sedan skall detta fadda, prosaiska lif
börja igen.»
Hon gick och satte sig i gungstolen där
inne i salen, i det hon sakta vaggade sig fram
och åter, lät hon sin saga, sitt hjärtas händelser,
passera genom tankarne igen.
Det var en solig sommardag för ett par
veckor tillbaka och ombord på deras lilla
lustbåt ute i skärgården. De hade suttit ensamma
uppe på däck, hon och monsieur Terlon, medan
herr Wahdel för en stund gått till hvila nere
i kajutan.
Dagen hade varit lugn och vacker, en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
