Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - IV. En fången moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 108 -
»Detta är ett farligt ögonblick», sade Siri.
»Men ni sade ju nyss, att ni ville trotsa
faran.»
Siri smålog till svar, och det flammade
något i hennes dunkelblå ögon, som tydligt nog
sade Terlon, hvari faran bestod.
»Ett ord!» bad han och ryckte häftigt till
sig hennes hand.
Den darrade, men hon drog den icke
tillbaka. I stället lutade hon sig närmare honom.
För ett ögonblick var hennes lilla burriga
hufvud helt nära hans, och de länge förkväfda
orden banade sig väg öfver hennes läppar: »Min
tankes gud!» hviskade hon.
Där hon nu satt i gungstolen, upprepade
hon halfhögt för sig själf dessa ord, men hon
förskräcktes öfver sin egen röst, hon ryste vid
den hädiska tanken.
»Siri!»
Det var Terlons röst, han hade just trädt
ut från sitt rum och stod nu framför henne med
en hypnotisk glans i sina mörka ögon.
»Ack», sade han, »dessa ljufva ord ville
jag hvarje dag höra af dina sköna läppar, din
gud, din sagoprins ville jag vara, ett mäktigt
sagotroll åtminstone, nog visste jag då, hvad jag
skalle bruka min trollmakt till.»
»Till hvad då?» frågade hon.
»Jo, ser du, nu är sommaren slut, nu flyga
svalorna mot södern.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
