Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - V. Kort-Lasse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 -
ut, upplyste jag honom om det antagligen för
honom obekanta förhållandet, att han befann
sig bland falskspelare.
»Ah, den där med de listiga ögonen! Jag
började just misstänka honom.»
»Ja, det är Kort-Lasse», upplyste jag.
»Fördömdt! Nu kom din varning för sent.»
»Du har då förlorat mycket?»
»Ja allt! Och mer än allt. ..»
»Hvad säger du?»
»Ja, jag hoppades vinna igen mina egna
pängar, och så förlorade jag andras.»
Och nu berättade han, att han till
Kort-Lasse förlorat en betydlig summa, tillhörande
hans principaler — inkasseringar, som han för
firmans räkning uppburit.
»Kan jag ej, när jag kommer till Stockholm
redovisa härför, förlorar jag min plats och hela
min framtid är förstörd.»
Den unge mannen såg högst förtviflad ut
och kastade dystra blickar ned i det våta
elementet.
Emellertid kallades jag af mitt arbete ned
i försalongen, där en del passagerare väntade
att bli serverade. Bland dem befann sig äfven
den af mig med allt annat än vänliga känslor
sedda herr Larsson. Yid ett tillfälle befunno
vi oss ensamma därnere, och jag beslöt att tala
vid honom om saken. Jag berättade öppet hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
