Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 58
Kommen till ett hus på Arsenalsgatan,
framtog han sin aluminiumsnyckel och öppnade
dörren. Den small upp af blåsten och slog
hårdt mot stenväggen. Kamrern svor för andra
gången högt af förargelse och stängde dörren
efter sig med en onödig smäll. Väl inkommen
på sitt rum tände han lampan och slog sig ned
i en stol för att lugna sig genom att fortsätta
läsningen af Heine.
Men Gösta Wickner var denna natt ur
stånd att sentera den Heineska kvickheten. Han
lät boken sjunka och föll i tankar. Och det
första han upptäckte var, att han icke kände
sig alldeles lugn för Bob.
Bob hade visserligen hvarken sagt eller före-
tagit sig något egentligen komprometterande.
Men han hade icke varit sig själf på hela afto-
nen, och hans vänlighet hade varit besvärande.
Gösta Wickner ångrade, att han hade begått
en dumhet, och han frågade sig, om han
inte blifvit nog gammal att afhålla sig från
sådana.
Gösta Wickner log öfver sig själf, och hans
ansiktsuttryck blef därvid på en gång vaket och
hånfullt. Att låta sig rycka med af en tillfällig
stämning var en af hans svagheter, och han
hade ofta fått sota för dylikt — förr i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
