Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 136 —
hon nu haft så många med Bob. Hon tyckte
sig kunna se Gösta framför sig i en sådan situa-
tion, och när hon tänkte sig detta, inträffade
det underliga, att fru Anna blef rädd. Hon
formligen frös af rädsla. Hon blef så rädd, att
hon måste gå och rulla upp gardinen för att
kunna se ut. Så rädd blef hon. Ty det kände
hon, att aldrig skulle hon våga bryta ut inför
dessa ögon, hvilka tycktes kunna läsa den minsta
skrymsla i hennes själ.
Hvad hade då denne man för makt öfver
henne, och hvem hade gifvit honom en sådan
makt? Fru Anna afbröt sin toalett, och en tanke
föll henne in.
Det var Bob, som först fört hennes tankar
in på det spår, där de nu snurrade rundt som
flugor under en glaskupa. Det var Bob, som
berättat henne, att Gösta . . . före hennes gifter-
mål . . . hade älskat. . .
I ett enda klarsynt ögonblicks sammanhang
tyckte hon sig uppfatta allt som varit, och allt
som var. Alltså var alltsammans Bobs fel, och
han fick skylla sig själf.
Fru Anna kände sig nästan lätt om hjärtat
vid denna tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
