Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 —
Gösta log en smula sarkastiskt och på
samma gång vänligt, som om han tillrättavisat
ett barn.
»Behöfver du egentligen fråga det?» sade han.
Och i stället för svar grep han åter hennes
hand och smekte den, som om han velat lugna
henne eller bringa henne på andra tankar.
Men Anna ville i dag icke låta sig lugnas,
kunde det kanske icke.
»Tänk på mig», sade hon med darrande
stämma. »Jag måste resa hem. Möta hans
blick. Tala vid honom. Allt detta, som du
vill undvika.»
Gösta släppte hennes hand, och hans an-
sikte blef kallt. Anna såg dess uttryck, och
hon blef rädd, som hon alltid blef, när hans
ögon sågo ut i luften, utan att söka hennes,
och hans mun slöt sig samman som kring en
värld, dit hon kände, att hon aldrig fick blicka
in. Hon fruktade detta ansiktsuttryck, som om
hon anat, att det dolde något, hvilket en gång
skulle gifva henne den största sorg, hon någon-
sin genomlefvat. Och hon ångrade bittert, att
hon låtit honom ana sina känslor.
Utan att kunna fa fram ett ord satt hon
tigande vid hans sida, till dess att ångbåten
saktade farten och i mörkret närmade sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
