Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 —
henne bort. Med en krampaktig rörelse slog
han sina armar kring henne, och lutade mot
hvarandra gräto de båda olyckliga som två vilse-
gångna barn.
Fru Anna var den första, som återkom till
sig själf, och det, som väckte henne, var en
ånghvissla, hvilken skar genom morgonens stillhet.
»Jag måste bort, Bob», hviskade hon.
Bob släppte sitt grepp om hennes lif och
reste sig upp. Vid hennes ord kände han blyg-
sel öfver sin egen svaghet. Han förstod, att
hon skulle gå direkt från honom och till den
andre, och hans ansikte återfick sitt hårda, främ-
mande uttryck. Och fru Anna förstod hans
tankar också utan att ett ord blifvit sagdt.
»Säg ingenting», sade hon. »Säg ingen-
ting nu ! »
Men Bob ville icke höra henne.
»Jag vill veta, hvart du går», sade han.
Och hans röst skalf af vrede.
»Ännu äro vi ej skilda», tilläde han.
Fru Anna såg upp, och äfven hennes an-
sikte blef kallt.
»Jag måste tala med Gösta», sade hon.
»Hvarför skall du tvinga mig att säga, hvad du
ändå förstår?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
