Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
infall, och du älskade min ungdom och mig själf,
och du ville icke tro, att hvad jag menade var
allvar. Men det var det, Bob. Det var det.
Du anar icke, hur mycket allvar det var.
När jag tänker på detta, blir jag ännu vek
till sinnes. Och då blir det mig så underligt, att
jag någonsin kunnat gå och rufva öfver att göra dig
ondt. Det blir underligt och oförklarligt, fast jag
vet, att det var i samband med detta det kom.
Men den natten — den sista förfärliga nat-
ten, när jag sade dig allt, då vill jag, att du
skall veta, Bob, att hvad jag då kände, det var
en så gränslös förtviflan, att du aldrig kan
komma att känna något dylikt. Och jag var
förtviflad, därför att jag visste, att hvad jag
gjort kunde aldrig göras godt igen. Jag hade
icke tänkt att tala vid dig då, och att jag gjorde
det var därför att min förtviflan blef mig öfver-
mäktig. Jag talade, emedan jag hoppades, att
du skulle ha ett ord af tröst att säga mig. Och
den tröst, jag väntade, låg i en förhoppning,
att jag skulle få se och känna, att det var dig
en lättnad att blifva mig kvitt.
Men just att du icke kunde känna detta så,
gör min orätt så stor, att jag aldrig kan bedja
dig glömma den. Men jag ber dig minnas blott
ett: min orätt är större mot en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
