Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181
jag icke vill motsätta mig din önskan? Jag
vet ju icke detta och skall icke heller få veta
det. Ty jag ber dig att aldrig svara på
detta bref. Men du har talat så mycket om
dig själf, att jag också kan få lust att säga
något om mig. Och träffa mina ord icke dig,
så har jag dock en gång sagt, hvad jag ville
säga. Det, som skall sägas, blir ju i regeln
en gång sagdt, och detta måste sägas, fort-
farande icke för din skull, utan för min
egen.
Det kommer som en ström af otämd vrede
öfver mig, när jag nu talar ut. Och jag kan
icke vara ädelmodig som ’du. Jag kan näm-
ligen icke anklaga mig själf. Det är lätt för
dig att vara ädelmodig. Ty du har trampat
mig under dina fötter, och på den vägen är du
nära att komma till en ny lycka, som måhända
blir större än den, jag en gång kunde bjuda
dig. Detta ger dig en styrka, som jag icke
har. Jag har en annan, som är fattigare, men
måhända lika mäktig. Det är ensamhetens,
och det är ut ur denna, som jag nu skrifver.
Jag skrifver icke för att anklaga, utan för att
försvara mig själf. Och är det icke underligt,
att jag — som skulle kunna anklaga andra,
om jag ville — i stället känner detta behof —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
