Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 197
blott undrande ut, som om hela hans värld
blifvit ny.
»Skall mamma gifta sig med . . . honom,
som jag inte skulle få tala om?» sade han och
blef själf med ens röd.
»Ja», sade Bob med kväfd röst och vände
sig bort.
Han visste ej, hur det gått till, att han
kunde tala så med barnet, men han kände, att
han var på en riktig väg, och han var lycklig
öfver, att han kunnat tala.
»Ar mamma då icke längre min mamma?»
sade barnet.
Bob drog icke på mun, när han svarade:
»Jo, det är hon. Hon förblir alltid din
mamma. Men hon är icke längre min hustru.
Kan du förstå det?»
Han såg ett par stora, tankfulla barnaögon
riktade mot sitt ansikte och hörde, att gossen
sade ja, som om han bara begärt bekräftelse
på något, hvilket han tyckt sig själf kunna
ana. Så kände han ett par armar om sin hals,
och kände gossens läppar mot sin kind och
hörde honom hviska med en röst, som var ny
för Bob:
»Hvad du är snäll mot mig, pappa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
