Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 217 —
dan han icke kunde tro på den. Sina aningar
sköt han undan och försökte tänka sig det hela
som något öfvergående. Han gick i sina rum
och väntade på, att faran skulle gå öfver och
den ohyggliga ångesten vika ifrån honom. Skö-
terskan, som doktorn skickat honom, kom och
gick och utförde en mängd små handlingar,
hvilka Bob icke förstod, men hvaraf han vän-
tade sig att allt ondt som nu låg öfver honom,
skulle försvinna.
Det enda, som väckte Bob ur hans dvala,
var, när han under febern kunde uppfånga en
blick från gossen. Med något af en troget vak-
tande hund satt han vid bädden, och för hvarje
gang gossen såg på honom, och hans ansikte
vid åsynen af fadern lyste upp, trodde Bob att
en förändring inträdt. Han sof i kläderna på
sin säng, och han vaknade för att lyssna, om
gossens andedräkt upphört.
En dag såg Bob, att Georg var orolig, och
han böjde sig ned öfver bädden för att höra,
om han ville något. Gossen slöt ögonen och
teg, men det ryckte i hans ögonlock som af
smärta.
»Är det något, du tänker på?» sade Bob.
Med en snabb rörelse förde gossen den
lilla feberheta handen öfver sina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
