Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Strindberg, som skrifvit så mycket, verkligen äger rätt att
fordra, att hans namn får stå som skylt öfver hela hans
författarskap, ej blott öfver den del däraf, som lättast kan
sättas under debatt. Men för det andra — äfven om detta
lilla granlagenlietsskäl ej är af den art, att hr P. kan taga
hänsyn till det — är detta namn totalt vilseledande. Ty
just i könsfrågan står Strindberg i det stora hela totalt
ensam inom den svenska literaturen. Hr P. har också klokt
nog ej vårdat sig om att med ett encla citat visa
samstämmigheten mellan den nyare literaturen och de satser af
Strindberg, som han citerar. Namnet är honom nog. Han har
uppfunnit ett bekvämt slagord, och han litar på, att
almän-heten ej skall genomskåda lögnen, som ligger bakom.
Var det nu, frågar man sig, för hr P. omöjligt att veta.
att den nyare literaturen ej får och ej kan, om man vill hålla
sig till sanningen, göras solidarisk med Strindberg? Nej,
visserligen icke. Revyn 1885 med uppsatserna af hrr K. af
Geijerstam och Bernhard Meyer* har tydligt visat, att de
yngre skriftställarna visst ej visat sig vara några slafviska
eftersägare af Strindberg, utan att tvärtom betydliga
diver-genser finnas, särskildt i hvad som rör könsfrågan. Revyn
1886 bekräftar detta ytterligare. Och det mest komiska är,
att de båda uppsatser (af hrr H. Branting och Gr.
Norden-svan), hvilka hr P. anför som bevis för de unga författarnas
kritiklösa beundran för Strindberg, tvärtom bevisa motsatsen.
Båda dessa uppsatser behandla andra delen af »Giftas».
Enligt hr P:s egna citat talar hr Branting om »galenskaperna
i företalet och här och där i diverse notiser, hvarmed några
ark mot slutet fylts. Vidare yttrar hr Branting, att den
kvinnofiendtlig a tendensen som ett löst påhäng skämmer det
* Att jag här ej i likhet ined en anonym kritiker i Stockholms
Dagblad (se artiklarna om revyn ]885) nämner Robinsons uppsals, beror
därpå, att Kobinson naturligtvis ej kan räknas till »de yngre». Det kan
ju vara tråkigt för en del af reaktionens målsmän, att en äldre ansedd
författare i vissa frågor, diir han finner det rättvist, tar parti för dem,
som opinionen angriper. Men hvarför skall det ljugas bort?
Förßs anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
