Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade också som ett litet hof omkring sig och skötte endast
sina nöjen och, som jag förmodar, också lite kurtis i brist på
bättre sysselsättning. Men hon hade svårt att bestämma sig för,
hvem af sina många beundrare hon skulle taga till man; hennes
bror brukade säga: "Rora välj er i väpplingen och stannar i starren".
Alltnog – det påstås (T. H.), att äfven Fredrik Göransson
var intagen af henne och friade, men till sin lycka fick han korgen!
Det påstås äfven, att då Rora skulle skrifva afslagsbref till honom,
så bad hon i sitt bryderi sin vännina, Betty Sehlberg, om hjälp.
Men nästa år, en vacker pingstafton, då en del ungdomar – såsom
ofta brukades – voro ute på ridtur tillsammans, passade
Fredrik på och friade till samma Betty i stället och den gången
fick han ingen korg, men den trofastaste ledsagarinna genom lifvet.
Betty Sehlberg beskrifves som en intagande ung flicka om
också ingen stOl’ skönhet. Hon var liten· och nätt med kastanjbruna,
naturliga lockar omkring ett fint ansikte med stora, tänkande,
lite vemodiga ögon och en vacker känslig mun, som kunde
få ett ganska energiskt drag. Till sin natur var hon inåtvänd och
reflekterande, skötte plikttroget hvad hon hade för händer, men
saknade alltid att hon ej fått ·en mera grundlig bildning. På den
tiden behöfdes för en fin flicka ej mer af uppfostran – utom
modersmålet – än att lära franska, brqdera, spela, sjunga och
rita – alltannat var öfverflödigt; musikalisk var hon af naturen.
(De gamla köp manna-patricierna skulle ansett det som en skandal
om någon af deras döttrar skulle behöfva tänka på att i framtiden
försörja sig själf; blefve de på gamla dagar strandsatta, så funnes
väl alltid någon släkting, hos hvilken de kunde få äta nådebröd,
eller "gå frun tillhanda"; många fingo nog också med en liten
pension från någon kassa sitta i obemärkthet och skymundan och
söka öka sin magra inkomst med broderi och dylikt). Betty förstod
senare, att hon helst skulle velat studera, isynnerhet läkarvetenskap,
men sådant skulle ju den tiden ha varit chockerande,
kunde helt enkelt ej komma i fråga. I hennes senare husmoderliga
lif blef dock hennes käraste omsorg att sköta sjuka; jag minns
med hvilket intresse hon på Högbo tvättade sår (med en svamp!)
och drog ihop dem med häftplåster och alltid lyckades hon och
hade bland folket stort anseende som doktorinna, god och välgörande
därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
