Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårigheterna och förklarade att han ville ägna sitt arbete åt det
nya verket utan aflöning och utan att synas i styrelsen; detta
fortfor så länge Muren var ordförande. Men här hade han alltsedan,
så länge han lefde, sin lifsverksamhet, understödd af söner
och mågar. Och jag törs säga, att han blifvit luttrad af motgångarn
e och var sällsynt fri från allt slags öfvermod eller skrytsamhet,
i allt mycket anspråkslös.
Ljusare tider randades nu. Sandviken utvecklades och gick
framåt, slutligen kom en dag i februari 1878 då vi fingo veta, att
Pappas sista skulder vara betalade. Därefter började också en
del yttre utmärkelser i form af ordensutnämningartillfalla honom
och han blef alltmer en gammal vördad patriark.
Men Mamma var då mycket klen och den 29:de mars 1878 lämnade
hon oss lugnt och stilla.
Ålderdomen kom och Pappa drog sig alltmera tillbaka till
stillheten, lugn i förvissningen, att andra skulle taga vid, där han
slutade och i full trygghet lämnande ledningen i Henriks säkra
händer. Inga arbetareoroligheter hördes ännu af - hans förhåle
lande till arbetarn e var alltid patriarkaliskt, trots att han i sin
krafts dagar var en sträng husbonde. Sandviken gick framåt och
hade vunnit ett stadgadt anseende. Man kan med skäl säga, att
solen lyste öfver hans lefnadsafton och att det var ett lyckligt
lif, som slutade, när han den 12 maj 1900 afsomnade efter endast
ett par dagars sjukdom - åter en hans varma önskan, som uppfylldes!
BARNDOMSMINNEN
upptecknade af JOSEFINA SEBARDT f. Göransson
Huru lyckligt, min kära älskade syster, var ej vårt baI’domshem
under föräldrarnes sammanslutning! Mor hade alls inga
andra vänner än sitt föräldrahem. "I skymningen" kastade hon
alltid öfver sig en lång vid plyschkappa utan ärmar och sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
