- Project Runeberg -  Göran Fredrik Göransson : Ett hundraårsminne 1819-1919 /
29

(1819) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltid var, där han satt i sin skinnklädda ljusa ekstol, huru roligt
att klättra upp på stolsryggen bakifrån, där han satt och läste
och ej låtsades se en, förrän man till sist fick en vänlig grimas.
De voro de lyckligaste åren af min barndom, tills vintern 61-62,
då det slog ned som en bomb, att jag skulle till Stockholm för
att gå på gymnastik. Åter tårar och skiljsmässa l

Julen 57 förbjöds all julfirning. Mamma tog in en julgran
från Högbo – men ingen klädning, inga ljus fick förekomma.
"Kom ihåg, Mamma och barn; att för min skuld lida många,
mammor och banl i sjökaptensfamiljerna en stor afsaknad i jul."

I tid och evighet skall jag tacka för de omutliga rättfärdighetsintryck,
jag den nit tid fick emottaga, och huru glad och lycklig
var jag icke att få dela Pappas och Mammas försakelser och
bedröfvelse.

Oaktadt alla förbud fanns på julaftonen i granen en julklapp
åt hvart af oss tre barn. Ingen visste, hur de kommit dit, men
borgmästar Petre misstänktes, han hade i skymningen varit upp
till Pappa för att söka förmå honom att låta oss barn fira julen
som vanligt, men misslyckats. jag fick josefs bibliska historia
illustrerad och var förtjust.

Men jag hörde Mamma och Agnes Ahrens säga åt hvarandra,
huru underligt, att Pappa kunde så bära motgången, att han, som
eljest var häftig, nu var idel godhet och vänlighet.

Så var han alltid stor i motgången, Pappa, och när Mamma
sade: "nu pröfvas vänskapen", så tillade han: "men de rätta vännerna
komma framI"

En dag kom Mamma med de tårade ögonen fyllda af glädje.
Hon hade suttit på vinden för att packa ur en gammal kista i
och för värderingen, då hade hon funnit en hvit handske och i
den en dyrbar ring, som komlhit bort på hemkomstölsdagen efter
hennes bröllop och oaktadt allt letande ej kunnat återfinnas: "det
betyder nog, att allt skall bli bra en gång igen!"

Och hon blef sannspådd.

Men sigillen, som vid konkursen sattes för vinkällaren i staden,
brötos icke, förrän Högbo Bolag var bildadt och engelsmän
kommo för affärer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/goransson/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free