Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu en svensk, som vistats bland rödskinnen kring Lake
Superior och St. Croix-floden, långt innan någon annan hvit man där
nedslagit sina bopålar, nämnes vid namn Jacob Falström. Om denne
Falström berättas, att han skulle hafva varit född i Stockholm eller
trakten däromkring. Vid 12 års ålder åtföljde han en onkel till
England. Härifrån måste han hafva seglat som sjöman för en tid
tills vi återfinna honom vid Hudson Bay, hvarest han lärer arbetat för
kompaniet af samma namn. Under sitt vistande vid Hudson Bay, kom
Falström under en jagt att gå vilse. Efter flere dagars kringirrande i
skogen, upptogs han utmattad och uthungrad af en flock indianer,
af hvad stam veta vi ej. Dessa indianer åtföljde han nu en längre
tid. Efter otaliga vandringar och ströfvanden i de stora skogarne
anlände Falström och hans följeslagare i närheten af Lake Superior.
Här kommo de i fäktning med en afdelning Chippewa-indianer,
hvilka segrade och tillfångatogo såväl Falström som en del af den
främmande indianstammen. Segrarne frigåfvo sina röda fångar, men
Falström stannade qvar bland Chippewa-stammen. Här gifte han sig
med en squaw, till hälften neger och hälften indian, och uppehöll sig
med dessa rödskinn en tid af 25 år. Under denna tid råkade
Falström en annan gång att komma vilse på jagten. Han irrade då
kring i skogen under aderton dygn utan föda och utan att påträffa
någon mensklig varelse. Hans ammunition hade tagit slut och han hade
att lifnära sig af vilda rötter och rutten fisk, som han fann uppfluten
kring stränderna af de sjöar han passerade. Efter många års
vistande bland rödskinnen, kom Falström slutligen ånyo i beröring
med hvita menniskor. Här i närheten af St. Croix-floden, träffade
han åter sina landsmän—svenskarne. Han hade då nästan helt
och hållet bortglömt sitt modersmål, men öfvade och förkofrade sig
åter under samtal och umgänge med dem i sitt barndomspråk. Han
tog land och bosatte sig i närheten af Afton i Washington county,
hvarest hans söner ännu lefva. Falström blef på senare åren af sin
lefnad djupt religiös och visade stor gudsfruktan samt arbetade
allvarligt och med nit för Guds ords spridande bland
Chippewa-indianerna, bland hvilka han uppträdde som missionär. Han brukade
äfven hålla bönemöten hos de nykomna svenske settlarne, men hans
språk var då en blandning af svenska och engelska, ofta ganska svårt
för hans åhörare att fatta. Han var mycket anspråkslös och önskade
ej att väcka mycket uppseende. Vid sitt inträde i något främmande
hus, tog han merendels sin plats i någon undangömd vrå vid dörren.
Om han, som ofta hände, af sina landsmän tilltalades med ordet master,
svarade han, “jag är ingen mästare, endast en mästare finnes och
han," pekande åt höjden, “bor öfver oss.” Falström dog för omkring
10 år sedan och lärer vid sin död ha varit omkring 80 gammal.
De första svenskar, som togo land och bosatte sig härstädes voro
tre unga män, hvilka hitkommo hösten 1850. Den ene var nuvarande
kassören i Chisago county, Oskar Boos, den andre Chas. Fernström,
som nu lärer vara bosatt i Iowa och den tredje hette Sandahl, hvilken
senare återvände till Sverige. De togo land under “preemtion’-lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
