Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ej hade något att gifVa dem att äta. Falström, som endast hade
litet bröd qvar, gaf dera hvad han hade. Han trodde sjelf vid detta
tillfälle att dessa Sioux-indianer, som voro fiendtliga mot den stam
bland hvilken han plägade vistas, skulle lägga händer på honom, men
åtskilliga af krigarne, som kände honom, lugnade de öfrige och han
fick i fred och lugn fortsätta sin väg. I förtjusning och tacksamhet
för det erhållna brödet hoppade och dansade rödskinnen kring honom,
därunder högljudt ropande hans namn “Jack.” Omkring 1841
flyttade Falström till Washington county till den plats hvarest Lakeland
sedermera anlades, där han bodde i 5 a 6 år. Då landet sedermera
blef uppmätt och kom i marknaden, tog han land i sektion 5, towu
28, range 20, nuvarande town of Afton, på hvilken plats han sedan
var bosatt till sin död. Falström lärer äfven haft “claim” på 80
ac-res land å den plats hvarest St Paul nu är belägen, men som han fann
detta land alltför backigt och aldrig kunde tro att här skulle blifva
någon stor etad uppgaf han snart denna “claim.” Han var äfven en
tid egare af den med lönnskog beväxta ön i White Bear Lake,
hvarest hans hustru och barn vårtiden hade tillfälle att sysselsätta sig med
alla indianqvinnors älsklinejsgöra—tillverkning af lönnsocker.
Sedan början af 1850-talet, då svenska emigranter började
ankomma till Minnesota och bosätta sig vid Chisago Lake, Marine och
St. Paul, plägade Falström besöka dem i deras bostäder och hålla
gudstjenster. Ofta vandrade han, huru svår väderleken än månde
vara, den långa vägen från sitt hem i Afton till St. Paul på
Söndags-morgnarne för att i behörig tid vara tillstädes och förrätta
gudstjen-sten med den nybildade svenska församlingen. 1 sitt uppträdande
och sätt var Falström anspråkslös, vänlig och tillgänglig samt var
mycket afhållen och omtyckt af alla, med hvilka han kom i
beröring, vare sig hvita män eller indianer. Utom sitt eget modersmål
svenska, kunde han äfven tala engelska och franska samt Iroquois-,
Chippewa- och Sioux-indianernas språk. Falströra dog den 29 Juli
1859 vid 64 års ålder samt ligger begrafven nära invid sin sista
bostad, där han lät iordningställa en särskild begrafningsplats för sig
och sin familj.
Hans yngsta son George är nu innehafvare af och bosatt på
fa-drens egendom, hvarest ock hans enka, nu omkring 90 år gammal,
samt äldsta dotter äfven lefva och äro boende. Den senare lär vara
ett rikt begåfvadt och intelligent fruntimmer. Hon plägade uppträda
såsom tolk vid de gudstjenster och undervisningar som de första
missionärerna höllo med Sioux-indianer vid Bed Bock. En sonson af
Jacob Falström vid namn Isac, som tjenstgjorde vid 5:te Minnesota
regementet under borgarkriget, dog å hospitalet i Washington 1865.
Den första landsman Falströra påträffade efter skiljsmessan från
sin onkel, var skräddaren John Peterson från Skåne, med hvilken han
kom tillsammans i St. Paul. Peterson åtföljde Falström till dennes
hem i Afton samt tyckte då så mycket om landet att han beslöt
bosätta sig därstädes. Han ditflyttade 1852 och var den andre svensk,
som bosatte sig i detta settlement. Peterson dog sedermera under
borgarkriget, i hvilket han deltog såsom soldat i 6:te Minnesota rege- *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
