Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döden och grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Döden är icke ett slut, utan en förändring.
Vi dö icke, vi undergå en metamorfos; vi förgås
icke, vi byta om form. Dödsögonblicket är icke
upplösningen, utan endast en gripande scen i det
menskliga ödesdramat. Dödskampen är icke
tillintetgörelsens förspel, utan endast ett
nödvändigt lidande, som medföljer hvarje förvandling i
naturen. Hvar och en vet ju, att hos insekterna
den kalla och orörliga puppan sönderrifves, på
det den lysande fjäriln måtte kunna fladdra mot
himmelen. Gif akt på fjärilen i det ögonblicket,
då han uppstiger ur denna tillfälliga graf. Han
är alldeles utmattad af den smärta han rönte, i
det han bröt det fjättrande höljet, som tyngde på
honom. Han behöfver tid att hvila sig och samla
sina krafter, innan han kan svinga sig upp i
luftens rike. Detta är en bild af dödskampen.
För att kunna aflägga det kroppsliga höljet, som
vi lemna efter oss här nere, för att kunna svinga
oss upp i de okända rymder, som vänta oss
på andra sidan grafven, måste vi uthärda lidanden.
L. Figuier.
Om lifvet möjligen beröfvat mig allt, hvad
mitt förstånd funnit klart, mitt öga skönt och
mitt hjerta med sig sjelft sammanvuxet, i döden
vill jag dock hafva qvar något: vissheten, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
