Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen och hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I lifvets hvardagssläp, det tysta, ringa,
Der inga lagrar vänta segrarns hår,
Och intet jubel brusar i hans spår,
Men ädla skördar fram ur torfvan springa.
C. L. Östergren.
Familjen liknar på en gång ett poem och en
maskin. Dess poesi eller känslornas sång, som
genomströmmar och förenar med hvarandra alla
dess medlemmar, som lindar blomsterkransen kring
lifvets törnekrona och klär med hoppets grönska
»verklighetens nakna berg» — derom vet hvarje
menniskohjerta. Men maskineriet (utan hvilkets
väl styrda rörelser l’opera della vita dock blir
en pjes utan hållning) anse många af ringa
väsendtlighet och styra det vårdslöst. Och likväl
är denna del af det husliga lifvets inrättning ej
den minst vigtiga för dess harmoniska fortgång.
Det förhåller sig med detta maskineri som med
urets. Äro alla hjul, fjedrar m. m. väl
anordnade, behöfver blott pendeln en sväng och allt
sättes i ändamålsenlig rörelse, allt fortgår likasom
af sig sjelft med ordning och lugn, och fridens
och trefnadens gyllene visare utpeka alla stunder
på den klara taflan.
Fredrika Bremer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
