Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, Gud, kunde jag för ett ögonblick komma
mitt hjerta att tiga stilla vid allt det onda, som
i verlden sker, och glömma, huru upprörande det
är, och kunde jag låta mitt öra lyssna blott till
sjelfva den allmännaste grundtonen i alla de röster,
som i denna verlden tala om kärlek, utan att
sedan höra efter, hvad hvarje röst särskildt för
sin del talar om; så skulle jag i sanning förvånas,
att ännu från verldseländets djupaste djup, liksom
från verldshärlighetens ljusaste höjder, höra
återljuda en ton från ditt eget saliga himmelrike,
grundtonen af de lofsånger, som kring din tron
uppstämmas af härlighetens kerubim, ja,
grundtonen i den stämma, med hvilken du talar vid
dig sjelf och till dig sjelf och till de saliga, som
stå i din åsyn. Denna grundton synes mig i
ord kunna öfversättas sålunda: Jag vill icke vara
dig förutan. Ja, Fader, så är det. Så ljuder
ditt eviga ord af kärlek till dig sjelf. Så säger
du till den salige, som ingår i ditt rike; så säger
du till syndaren, som till dig återvänder; så säger
du till syndaren, som öfvergifver och glömmer dig.
Och denna kärlekens grundtext inristade du i
din skapelse med så outplånliga drag, att alla de
vanhelgande och förfalskande händer, som
sedermera med densamma sysslat, icke förmått utplåna
den texten. Jag vill icke vara dig förutan; så
ropar vännen till sin vän, brudgummen till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
