Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Man och qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
splittras af åskviggen, slingra sina vänliga refvor om
honom och sammanhålla hans skilda grenar, så
vackert är det också af försynen ordnadt, att
qvinnan, som i mannens lyckligare dagar, är helt
beroende af honom och hans prydnad, blifver hans
stöd och tröst, när han drabbas af en plötslig
olycka, i det att hon slingrar sig in i hans naturs
ojemna fördjupningar, ömt stödjande det
sjunkande hufvudet och dragande det sårade hjertat uppåt.
Washington Irwing.
»Qvinnan är svag»; nej, hon är ödmjuk, hon
är Gud närmare än mannen.
Sören Kierkegaard.
Man sade mig, att männen kunna evigt hata.
»Ja, kanhända», sade jag, »men att qvinnorna
kunna evigt älska är då alldeles säkert.»
Herloffsohn.
Mannens mod är qvinnan kärt,
Det starka är det sköna värdt:
De begge passa för hvarannan,
Som hjelmen passar sig för pannan.
Fritiofs saga.
Det är ej qvinnans ändamål att strida för
sanningen eller staten: på hennes omtanka hvilar ej
jordens väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
