Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN SAGORNAS Ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De båda skeppens segel spännas sakta af vinden.
Sida vid sida glida de ut öfver Faxafjordens blåa vågor.
Konung Jörgen står i akterstammen. Hans hufvud är
blottadt; hans ögon blicka mörkt mot land. Esjans hvita
snörygg rodnar i aftonsolen: ’Farväl, mitt folk — farväl,
mitt land; jag ville dig godt!’
Nu sjunker solen i islandshafvet, och oceanens böljor
svartna.
Konungaskeppets segel äro spända; skummet yr om
dess bog. Det är en präktig seglare, denna, som i
midsommarnattens ljusa skimmer bragte frälsning åt ett
hungrande folk. Långt efter sig lämnar det den engelske
kamraten.
Tankfull blickar konung Jörgen mot norr, där hans
rikes isjöklar ännu synas höja sig mäktiga och mörka.
Ha — hvad är detta? Ett sken, en eld!
Han spritter upp ur sina tankar. Långt akterut
glimmar det hemskt öfver vågen. Nu ljuder nödskott —
eld, eld ombord å engelsmannen!
Alle man på däck, lägg rodret om — nu gäller att
frälsa människolif!
Konungens stämma är klangfull och klar. Nu är
fara å färde, nu är han åter höfding. Och alle man lystra
hans kommando.
Med säker hand styr han i natten ned mot det
brinnande skeppet.
Klart lyser skenet på gref Trampe; han har tappat
sin bägare, han har tappat sitt mod; klart lyser skenet
på den franske resenären, Vancoeur — sans coeur, han
är ömklig att skåda!
’Konung Jörgen, konung Jörgen, rädda vårt lif, kom
till frälsning!’
Genom rasande böljesvall styr konungen sitt skepp:
själf leder han verket, och verket skall lyckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
