- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
55

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I DET LANDET DACIEN.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människas, den där på jorden vandrade; det låg däröfver
en himmelsk glans; det sken i förklaring såsom en ängels
anlete; hennes blickar strålade af andakt, och i hvarje
hennes rörelse framlyste det behag, som en synnerlig grad
af högre benådning förlänar. I sanning, denna jungfru var
ur stånd att begå någon synd.

Och sådan han såg henne i stugan i Stumbelens by,
omgifven af helgonglorian, så skola ock människorna skåda
henne, i alla tider, så länge skrift kan läsas, så länge
världen står. Utan uppehåll tecknar hans penna hennes
bild å pergamentet.

Må hon i världens ögon och inför kättare blott vara
en okunnig tarflig bondflicka — inför de troendes blickar
och i hägnet af den heliga romerska kyrkan är hon räknad
bland helgonens skara. Och Petrus de Dacia skall ägna
åt henne sitt lif, att hon också inför världen må intaga
sin rätta plats, så att af den fattiga, den tokiga Christina
må blifva Sancta Christina af Stumbelen, människorna till
vägledning och undervisning.

Ty hvem lefde så heligt som hon? I fasta och vaka,
under gissel och böner, liggande å kyrkans kalla stengolf,
sofvande å bara marken med i korsform utsträckta armar.
Och var det ej henne gifvet att med slutna ögon skåda
förborgade ting i himmelen och på jorden? Hade hon ej
redan som barn i en syn, sänd från höjden, sett honom,
sin blifvande broder och vän, Petrus de Dacia, stående
vid sitt läger, och en röst från himlen hade talat i hennes
öra: »Si denne är utsedd att varda ditt stöd och din
biktfader; haf tillit till honom?» Och hade ej hon vid hans
anblick i stugan i Stumbelen genast igenkänt honom och
nämnt hans namn? Ändock han var kommen långt fjärran
ifrån? Och kunde det gifvas ett högre tecken att han
var just den, som utvalts att här på jorden tjäna Gud
i hans utkorade och fromma tjänarinna?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free