Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I DET LANDET DACIEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petrus de Dacia lägger ned sin penna och lämnar sin
klostercell. Svartbröder och gråbröder, lekmän och
andlige fylla kor och hvalf, och som fordom från det sjunkna
Vineta stiger sången och ljuder salmen:
Salve, salve regina — — —
*
Den tonar emot mig i natten, där jag sitter på min
veranda i högsommarens och nutidens Visby.
Kaprifolieblommorna dofta än starkare, och månen
har skridit allt högre på fästet. Sommarnatten är långt
liden, och blommornas älfvor draga sig tillbaka.
Sången har tystnat. Petrus de Dacia slumrar sedan
sekler, och ej ett spår skall du finna af den plats, där
hans kropp hvilar inom vittrande S:t Nicolai murar.
Hans kloster är jämnadt med jorden; af hans tempel
finnas endast nakna murar. Hans land, provinsen Dacien,
den romerska kyrkans lydstat, finnes ej mera. Ett
andligen frigjordt Norden, ett luterskt evangeliskt Skandinavien
har uppstått i stället. Ej från klostrens skumma celler
dyrka människorna sin Gud; fritt och gladt blicka de ut
i den klara dagen; de lefva fromt, de lida tåligt, men
lifvets fullhet se de i verksam brödrakärlek, i goda
gärningar, i trosglad förtröstan.
Se, morgonen är inne; dagen har grytt. Äfven det
återuppståndna Vineta har grusats — dess saga är slut.
Men Guds nåd och kärlek förblifva.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0070.html
