Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur väl jag minnes den aftonen!
Och du, lilla Ebba, minnes du den också? Minnes
du, att jag bad dig förvara innerst i ditt hjärta
det, vi då talade om, så att du själf, när en gång många
år förflutit, vid vinterbrasan skulle kunna för en annan
liten flicka eller gosse berätta vår historia från denna kväll?
Icke har du kunnat glömma den, du som med så
klara ögon och så varmt sinne lyssnade till mig!
Jag satt i skymningen här inne i din mammas
förmak; brasan sprakade och eldskenet gjorde den brokiga
mattans färger ännu grannare; det lyste ända fram på
fönstret, där isblommorna gnistrade. Ute yrde snön, och
klingande bjällror ljödo dämpadt in från gatan, där slädarna
ilade förbi.
Dörren till salen stod öppen; där inne var lampan
tänd; du och Gunnar läste edra läxor. Så slog du hårdt
din bok ihop och ropade halft förtviflad:
’Usch, den otäcka boken, usch, den afskyvärde Schiller!
Hvarför skall man pinas med så svåra läxor!’
Ditt häftiga utrop nådde mitt öra, där jag satt ensam,
försjunken i tankar. Och det gaf dessa mina tankar en
annan riktning. Bland brasans kolnande bränder tycktes
mig uppstiga gestalter, sköna, ädla, besjälade af evig ungdom.
Min diktare, min barndoms, min ungdoms hjälte, hela
min lefnads eldande förebild! Allt af vårlif, allt skönt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
