- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
112

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

diktarbrodern Göthe, jag stod där utan sorg, men i tacksam
glädje. Ty förvisso lefva de döde — i eftervärldens minne
och tack, i de ungas hjärtan och kärlek; i evig vår
lefva de, och jublande frisk, ungdomlig skall deras sång
stiga mot himlen som de näktergalars, hvilka i vårens
dagar slå sina klara drillar i de kronor, som susa öfver
de härliges grafvar —

’Du ser så glad ut, tant; du tänker visst på något
roligt? Säg hvad är det?’

Åter väcker mig din röst. Du har kommit så tyst
in från salen, hämtat din pall och satt den bredvid min
stol här i vrån; du lutar ditt hufvud mot mitt knä och
ser med dina rara blå ögon upp emot mig. Ditt orediga
krusiga hår glänser i brasans röda sken, din kind är varm,
och jag smeker den ömt.

Och bedjande upprepar du:

’Hvar var du nu, tant, när du log så gladt? Visst
tänkte du på något mycket roligt?’

’Ja, lilla vän, på något mycket roligt! Och jag var
långt bort i sommarens rike, i de gröna ängarnas, de täta
bokskogarnas, i näktergalens, i sångens sköna land.’

’O ja, jag vet, jag vet — i ditt Türingerland, dit du
så ofta reser, där ängarna äro röda af vallmoblommor
och dikesrenarna blå af violer. — Men hur kom du dit
nu i afton, när yrsnön hvirflar där ute, säg, hvad förde
dig just dit?’

Och jag strök leende ditt krusiga hår.

’Din röst, vännen min, de vreda ord, som du öste
öfver din svåra läxa —’

’Åh tant, att du hörde — — — ja, vet du, de där
verserna är rysligt otäcka och krångliga — hur kan någon
skrifva något så tråkigt — men tala nu om för mig något
vackert, en historia eller en rolig saga!’

Seende in i brasan och med en känsla, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free