Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om dagarna är lådan tillsluten. Och då är Schiller
den älskvärdaste familjefader. Ty nu börja barnen växa
upp omkring honom och Lolo. Huru älskar han ej sina små
gossar, Karl och Ernst! Att leka med dem, helst hund
och lejon, det är den bästa förberedelsen för nattens
diktarbete. Huru ofta såg man ej honom, Tysklands älskling,
krypa på alla fyra genom rummen med två små ryttare
på sin rygg. Och icke smakade honom maten, om ej de
två suttto på hvar sin sida om honom vid bordet, så att
hans hand alltid smekande kunde nå dem. Stor och sann
var den fröjd, som lyste upp hans numera ofta något
tungsinta anletsdrag, då de små skälmarna smögo sig bakom
hans stol för att i ett nu kasta sig öfver honom, klättra
upp i hans knä och eröfra en kyss från hans läppar.
Ja, den mannen kände Friedrich von Schiller, som om
honom sade: han är lika stor vid tebordet, som om han
suttit i konungens råd — ty han är sig alltid lik.’
Jag säger dig, Ebba, lilla vän, han är mer än stor,
han är god.
Han har arbetat för att bli det, det är sant. Han
har sträfvat därefter. Men är icke just detta det största hos
honom? Det är däri han är vår förebild, lilla Ebba, din och
Gunnars och min, ty om man eller kvinna, det är likgiltigt.
Hör på — försök att förstå mig. Se, under hela sitt
lif, under alla sina studier, under sin historieskrifning, sin
diktning, är hans arbete innerst det att förädla, utveckla
sig själf, sin egentliga personlighet till den renaste,
härligaste grad, dit en människa kan komma.
Tro ej, att detta är ett själfviskt mål. Se blott på
honom, se hvad han gaf, då han i sin diktning sedan gaf
sig själf, se hvad han då blef för Tysklands nation!
Och se, hvad han åt sig själf förvärfvade: förmågan
att varsna det goda hos andra, det stora i tidens tankar
och sträfvanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
