I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga / 132 (1900) Author: Cecilia Bååth-Holmberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löfverk. Härligt var det att skåda ut öfver Saales leende,
glada floddal med ängar lika friska och blomprydda som
de, hvilka omgåfvo organisten Unbehauns lilla stuga. Månget
ljust minne drog därvid genom skaldens själ.

Ty huset och trädgården blefvo Schillers och Lottes
nya hem, deras eget, köpt af dem själfva för 1200 thaler.

Det är stora bestyr, som nu vänta Lotte. Eget
hushåll, barn och tjänare. Det är annat än att få gå till det
af husvärdinnan dukade bordet. Akta väl, kleine Maus,
att ej din skald störes! Hör, hur han nyss leende sade
till vännen, som besökte honom:

’Jag älskar hemmets bestyr, men jag vill inte gärna
höra hjulen gnissla.’

Trädgårdshuset i Jena.

I trädgårdens ena hörn, just i vinkeln, där Leutra
böjer af emot Saale, bygger skalden sig en liten stuga,
ett litet trädgårdshus. Det är nu hans älsklingsplats. Hit
flyttas hans skrifbord med violerna, liljorna och feen i
lådan. Och hit begifver han sig, när dagen skymmer, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>