I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga / 169 (1900) Author: Cecilia Bååth-Holmberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - STADEN MED DE FEMHUNDRA GATORNA.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

S:t Sebalduskyrkan.

’Låt upp, låt upp för
de nya friska tankarna’,
ljödo röster från Wittenberg
och Worms där utanför.

’Låt upp, låt upp’, ljöd
den mäktige rådsherrns där
innanför.

Och portarna sprungo
upp. Och ljuset strömmade
in. Friska fläktar slogo
genom kvalmet. Och
Nürnbergs för de nya tankarna
så väl förberedda män
andades ut.

Martinus Lutherus var
en man efter deras sinne:
hell honom, »näktergalen
från Wittenberg»!

Snart ljödo rösterna
utifrån än starkare:

’Se, den nya, rena
kyrkan, Kristi rentvagna brud!
Bort med den fåvitska
jungfrun, bort med påfvedöme
och okunnighet, med munkar och nunnor, med antikrist
och hans vilseledda anhängare. Bort!’

Och klostrens portar öppnades; de inneslutna
återvände till världens tummel.

Men i Santa Claras kloster sörjde abbedissan Charitas,
sin broders, Willibald Pirkheimers älsklingssyster. Hennes
tårar voro för honom som bitter galla i vinbägaren. Han
kände sig sjuk däraf i sitt hjärta.

Och i de kyrkor, som helgats S:t Lorenzo och
S:t Sebaldus, stadens fromma skyddshelgon, började den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>