- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
188

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - STADEN MED DE FEMHUNDRA GATORNA.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innerlig kärlek i dina armar vaggade din gosse, din käraste af
de aderton du bragt till världen, din Albrecht. Du är
den driftiga ömma modern, som vakat öfver honom, bedt
för honom, manat honom till godhet, fromhet. Af dig fick
han detta rena sinne. Gud hörde dina böner.

Moder, du är åldrig och härjad, men tackad vare
Gud, att du ännu finnes därinne i den lilla kammaren!

Tackad vare Gud, ännu kan din svaga röst tillönska
din son lycka på alla hans vägar: gå i Kristi namn.

Fromma moder! Välsignad vare du! Din sons ömhet
omgifver dig hvarje dag. Du är hans hjärtas rikedom,
hans lefnads solsken, du fårade, härjade gamla moder.

Fru Agnes Dürerin vårdar väl sin makes moder.
Under de många år den gamla dvalts här i kammaren,
sjuk och svag efter en lefnadslång sträfvan, har fru Agnes
aldrig tröttnat att bädda hennes säng, att sätta
rosenkransen mellan hennes darrande fingrar, att tala för henne
om hennes sons ära och rykte.

*



Ty fru Agnes Dürerin älskar sin make.

I unga år blef hon honom gifven; så hade fädren å
ömse sidor bestämt.

Hon var ej skön, men hon var rik; hon var ej vek,
men hon var trofast; hon var en god hustru och en god
husmoder.

Hon var äfven en god kvinna. Ty huru skulle
konstens sol så gladt kunna skina i ett hem, där en ond
kvinna rådde, där en Xantippas tunga larmade!

Hvarför skulle den gamle vresige Willibald
Pirkheimers ord allena innehålla sanningen?

De, som mest så säga, hafva själfva talat osanning.
I århundraden hafva lögnerna lefvat; ej under att de till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free