- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
197

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - STADEN MED DE FEMHUNDRA GATORNA.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och tusch äfven de skisser, han tagit af sin unga fru:
hon sitter vid bordet, stödd mot sin blottade arm, med
oordnadt hår, färdig att nicka in. Under bilden har han
skrifvit: min Agnes. Låg det smälek däri? Eller löje? —
Hon har aldrig kommit underfund därmed.

Endast det vet hon: Albrecht Dürer lider af allt oskönt,
som möter honom i lifvet, det må vara i form af
smaklöst och dåligt klädda människor eller dåliga ord och
handlingar.

Och fru Agnes vill ej synas oskön inför den make,
hon ärar och älskar.

*



Stegen komma uppför trätrappan, som leder från det
stora portrummet med träpelarna i första våningen.

Det är han själf, husets herre, höljd i sin mörka
mantel. Det långa håret svallar i väl ordnade lockar kring
den lätt blottade halsen. Hans hufvud är skönt formadt
liksom hela hans gestalt; hans drag äro något skarpa,
men ädla och rena; näsan lätt böjd, och ögonen äro
glänsande, genomträngande, dock väckande en aning om doldt
vemod, om tillkämpadt lugn. Hans bröst är bredt, hans
midja smärt och hans händer mjuka och fasta på en
gång, dessa vackra händer, hvilkas verk i tusende år skall
tjusa världen — hur voro ej dessa händer beundrade i det
sextonde seklets Nürnberg!

Han afkastar manteln och står där i sin gula,
sammetskantade lifrock.

Ett vårbarn är han; vårlig mildhet lyser i hans ädla
anlete, då han blidt hälsar sin hustru. Enkel, allvarlig,
trofast och sann står han där, sann mot sig själf, mot
sin hustru, sin konst, sitt fosterland.

Skön är hans själ liksom dess kroppsliga hölje;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free