Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELDSBUKETTEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom, Benjamin, sade hon som förut,
och han följde henne lydigt.
De gingo framåt gatan och kommo så ut
på landet. En svag doft av löv och gräs
fördes förbi med vinden. En liten väg ledde
bort mot skogen. Det växte inga blommor
i gräset eller i diket. Vallen var torr och
dammig. Men himlen välvde sig hög och
blå och solstrålarna sköto ned som pilar.
— Så vackert, sade Inga och stannade.
Hon tog av sig hatten och svängde den
i handen. Hennes ansikte var blitt och ljust
och det blonda håret fläktade i små
krusiga lockar kring tinningarna. Fingrarna,
som höllo hatten, voro sönderprickade av
fina nålstyng. Så började hon gå litet
fram-åtlutande och tungt, som den går som bär
på en börda. Också Benjamin lutade som
en liten gubbe och de långa armarna
slängde. Han tyckte om att få vara vid Ingas
sida. Hon var som en god syster som gav
honom skorpor till kaffet och hennes röst
var så låg och fin. Han glömde de elaka
barnen och hans mun stod vidöppen av
glädje och förnöjelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
