Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERR LUNDHOLM ÄR BORTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl ändå om sig själv. Det är en enfaldig
man. De tala alltid om sina minnen, som
om allt hänt i går. Han gav och du tog,
sade han.
Hon gick fram till dörren. Genom det
andra rummet såg hon ut i köket. Han
satt där och väntade, rullande mössan
mellan röda händer. Han liknade en gorilla
med sin framåtlutade väldiga kropp och det
lilla huvudet.
Hon slöt dörren förskräckt. Ända in dit
i det tysta rummet tyckte hon sig förnimma
den andres ihärdiga, sega väntan som ett
tryck. Vad hade han för krav? Var det inte
livet självt som satt där ute? Detta
pockande liv, som ständigt har ett kravbrev i
fickan, som icke känner någon ro, som
stiger fram till själva dödens tröskel och
kräver tillbaka av en vuxen det som skänkts
ett barn. Hon fick ingen ro för gorillan
där ute. Hon visste icke hur hon skulle
bli av med honom.
Efter en timme gick hon ut igen.
— Det tar tid, sade han fryntligt. Han
har mycket att göra, kan jag förstå. Jag
si
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
