Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans fäders gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo stålets förelöpare redan dragande —
ljushya-de, blåögda, obetvingliga män, inkarnationer av sin
ras’ eviga rastlöshet. Tillfälligtvis eller med beräkning
en och en och två och tre, kommo de — ingen visste
varifrån — och kämpade, stupade eller drogo vidare
— ingen visste varthän? Prästerna rasade emot dem.
Hövdingarna sammankallade sina kämpar, och sten
klingade mot stål, men ingenting hjälpte. Som vatten,
som rinner ut ur en väldig behållare, kommo de
långsamt drivande genom de mörka skogarna och
bergspassen, följde landets allfarsväg i barkkanoter eller
trampade med sina mockasinklädda fötter väg för
hundarna. De hörde till en mäktig släkt, och deras
mödrar voro många, men det skulle Nordlandets
päls-klädda innevånare först senare lära känna, Mångefi
obesjungen vandringsman kämpade sin sista kamp och
led döden under norrskenets kalla flammor, så som
hans bröder hade lidit döden i brännande sand och
ångande urskogar, och de skulle fortfara att lida döden
tills tiden är inne och deras släktes öde har
fullbordats.
Det var nära midnatt. Längs den nordliga
horisonten låg ett rosenfärgat skimmer, som bleknade mot
väster och blev djupare rött mot öster — det var
midnattssolen, som hade dragit sig ned under horisonten.
Skymningen och daggryningen gingo över i varandra,
så att det ingen natt fanns — det var helt enkelt dag
som förmälde sig med dag, en knappt märkbar
övergång mellan två solvarv. En snösparv kvittrade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
