Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans fäders gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dop så barnet!
— Men riktigt fint och ordentligt, anmärkte Bill.
— Han ska vara passande utrustad till en ny resa,
förklarade fadern och tog barnet från modern. Jag
låg en gång i för födan nere vid fallen, och jag hade
allt möjligt — utom salt. Det glömmer jag aldrig.
Och om kvinnan och barnet här ska vandra över
gränsen i natt, så kan de lika så gärna vara beredda till
det. Det är, oss emellan sagt, Bill, sett på lång sikt,
men det är ju ingen skada skedd om det inte inträffar.
En kopp vatten var allt som behövdes, och barnet
blev lagt bort i ett säkert hörn invid barriären. De
bägge männen gjorde upp eld, och kvällsmaten lagades.
Solen drog skyndsamt mot norr och närmare hori- ^
sonten, under det himlen i det hörnet blev röd som
blod. Skuggorna blevo längre, ljuset svagare, och i
skogens mörka utkanter dogo alla ljud bort. Till och
med vadarfåglarna vid floden stämde ned sitt hesa
snatter och uppförde den nattliga farsen att gå till ro.
Endast infödingarna blevo mera och mera stojande,
krigstrummorna dånade, och deras stämmor höjde sig
till vilda stridssånger. Men då solen försvann under
horisonten tystnade tumultet. Stockard reste sig upp
på knä och tittade ut över timmerbarrikaden. En gång
jämrade sig barnet i smärta, och det irriterade honom.
Modern böjde sig ned över det, men det sov igen.
Stillheten var oändlig och djup. Plötsligt bröto
rödhake-sångarna ut i jublande sång. Natten var förbi.
En svärm av mörka skepnader böljade fram över
den öppna platsen. Pilarna visslade, bågsträngarna
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
