Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick stod hon uppe på brinken och med ett rep halade
hon till sig ur båten en fjärdedel av en nyss skjuten
älg. Så följde mannen efter, och gemensamt drogo
de hastigt upp kanoten. Hundarna trängde sig
tjutande omkring dem, och då den unga flickan böjde
sig ned för att smeka dem, föll mannens blick på
Karen Sayther, som hade rest sig. Han såg på henne,
strök sig över ögonen, som om han icke litade på sin
egen syn, och såg på henne igen.
— Karen, sade han enkelt och trädde fram till henne
med utsträckt hand, jag trodde ett ögonblick att jag
drömde. Jag var snöblind en tid förra våren, och
sedan dess har mina ögon ständigt varit lite
opålitliga.
Mrs Sayther, vars kinder hade blivit ännu rödare,
och vars hjärta slog, så det gjorde ont, hade varit
beredd på nästan allting annat än denna kallt
framsträckta hand; men hon hade takt nog att lägga band
på sig själv och tog den med stor hjärtlighet.
— Du vet, David, att jag ofta har hotat med att
komma, och det skulle jag också ha gjort, om bara ...
om bara ...
_— — jag hade sagt till! David Payne skrattade
och såg efter indianflickan, då hon försvann i stugan.
— Åh, jag förstår så bra David, och om jag hade
varit i ditt ställe skulle jag säkerligen ha gjort
detsamma. Men nu ... nu är jag här.
— Då måste du ta steget fullt ut och komma med
in i stugan och få något att äta, sade han muntert,
i det han antingen icke ville lägga märke till, eller icke
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
