Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, verkligen! Det gör mig ont. Hur länge ...
— David ... hon var nära att gråta av förtret, men
den förebråelse hon inlade i sin stämma, skaffade
henne lindring.
— Har du fått mina brev? Du måste ha fått några
av dem, fastän du aldrig svarade.
— Nåja, jag har tydligen inte fått det sista, där
du meddelar mig din mans död, och där är väl också
flera andra, som gått förlorade, men jag har i alla
fall fått ett par stycken. Jag... jag läste dem högt
för Winapie som en slags varning. .. förstår du, för
att visa henne, hur opålitliga hennes vita systrar är.
Och jag tror ... jag tror att hon har gott av det. Tror
du inte det?
Hon låtsades som om hon icke förstod udden och
fortsatte:
— I mitt sista brev, som du inte har fått,
meddelade jag dig att överste Sayther var död. Det är nu ett
år sedan. Jag skrev också, att om du inte kom till
mig, skulle jag komma till dig. Och nu kommer jag,
som jag så ofta har lovat.
—- Jag känner inte till något löfte.
— Inte från de tidigare breven?
— Jo, du lovade det, men då jag aldrig varken
frågade eller svarade, blev löftet inte bekräftat. Och
därför vet jag ingenting om ett sådant löfte. Men jag
kommer ihåg ett annat, som väl du inte heller har
glömt. Det var mycket länge sedan. Han lät yxskaftet
falla till golvet och lyfte huvudet. Det är länge, länge
sedan, och ändå kommer jag ihåg det alldeles tydligt
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
