Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon låg skälvande i hans armar, och han höll henne
tätt intill sig. Han reste sig. — Men de hungriga hun*
darnas morrande och Winapies gälla rop, då hon
försökte stifta fred mellan slagskämparna, ljöd dämpat in
till honom genom de tjocka timmerväggarna. Och
plötsligt såg han en annan scen framför sig. En strid i
skogen — en gråbjörn med ett brutet ben,
fruktansvärd; hundarnas morrande och Winapies gälla skri,
då hon tvingade dem till att angripa; och han såg sig
själv i det vilda larmet, andlös, stönande, under det
han försökte att undgå en blodig död. Hundar med
brutna ryggar och utrivna inälvor, tjutande i maktlösa
kval och vanhelgande den vita snöns oberörda yta,
som färgades av människors och djurs blod; björnen,
rasande, oemotståndlig, som böjde sig över honom och
rev och slet för att nå in till själva livets kärna i
honom; och Winapie, som nu äntligen hade lyckats
konjma in i detta ohyggliga kaos* med fladdrande
lockar, ljungande ögon, själva det förkroppsligade
raseriet, under det hon åter och åter höjde och sänkte den
långa jaktkniven. — Svetten bröt i stora droppar fram
på hans panna. Han gjorde sig med ett ryck fri från
kvinnan, som klamrade sig fast vid honom, och
stapplade tillbaka mot väggen. Och hon, som visste, att nu
hade avgörandet kommit, kunde icke gissa vad som
rörde sig inom honom, hon kände, hur allt hon hade
vunnit, höll på att glida henne ur händernä.
— David! David! ropade hon. Jag vill inte mista
dig! Jag vill inte mista dig! Om du inte har lust att
följa med mig, stannar vi här. Jag stannar hos dig.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
