Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lust skola göras upp. Fortune La Pearle trodde på
de sällsynta ögonblick, när det kastades ljus över
många saker, och när själen slungar tid och rum ifrån
sig för att höja sig naken genom evigheten och läsa
livets realiteter i tillfällets öppna bok. Att detta var
ett sådant ögonblick, tvivlade han icke på, och då han
svängde inåt land och skyndade fram över den
snötäckta tundran, förfärade det honom icke att se
skuggan ta fastare form och komma honom närmare in på
livet. Tyngd av sin egen känsla av vanmakt, stannade
han mitt i den vita ödemarken och vände sig hastigt
om. Hans högra hand drogs ut ur vanten, och en
revolver, klar till skott, skymtade i det bleka stjärnljuset.
— Låt bli att skjuta! Jag har ingen bössa.
Skuggan hade nu fått fastare form, och vid ljudet
av den mänskliga stämman började Fortune La Pearles
knän att skaka under honom, och den plötsliga
lättnaden verkade så starkt, att han höll på att få ont.
Kanske gick det annorlunda, därför att Uri Bram
inte hade någon bössa med sig den kvällen, då han
satt på Eldorados hårda bänkar och såg en man bli
mördad. Detta var kanske också skuld till, att han
något senare drog ut på den "långa resan" med en
följeslagare, som han hade så få beröringspunkter med.
Men hur det nu var eller inte var, så sade han igen:
— Låt bli att skjuta. Kan du inte se att jag inte
har några skjutvapen.
— Ja, men varför i helvetet har du då följt efter
mig? frågade spelaren och sänkte sin revolver.
Uri Bram ryckte på axlarna.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
