Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskorna var öppen och grund, kunde inte komma på
det klara med honom. Om Uri hade sjungit, när han
var glad, om han hade suckat, när han var bedrövad,
så kunde han ha förstått det; men som det nu var,
kunde han icke tyda de gåtfulla ansiktsdragen, och han
kunde icke bedöma vad slags själ, som låg bakom
dem.
— Nu måste du hjälpa mig! sade Uri, då de hade
tömt sina kaffekoppar. Vi måste inrätta oss för besök.
Fortune började hjälpa den andre, och han gjorde
det mycket förståndigt. Kojen var uppbyggd mot den
ena ändan av väggen. Den var mycket primitiv,
bot-tenbräderna bestodo av drivtimmer, täckta med mossa.
Vid fotändan stucko ändarna av dessa bräder fram i
en ojämn rad. Uri rev bort mossan från sidan
närmast intill väggen och tog bort tre av bräderna. De
ojämna bräderna sågade han av och satte dem dit igen,
så att den framskjutande raden blev sig lik som förut.
Fortune hämtade några mjölsäckar från
förrådsrummet och lade dem på golvet under öppningen. Ovanpå
dem lade Uri ett par långa kojsäckar, och över det
bredde han flera lag med mossa och sedan filtar. Och
här kunde Fortune ligga med sovfällar utbredda över
det hela, så att ingen människa kunde se, att kojen var
upptagen.
Under de veckor som följde avlades många besök
i stugan. Det fanns icke en stuga eller ett tält, som
undgick undersökning. Men Fortune låg ostörd i sitt
smala hål, och förresten var det ingen, som intresserade
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
