Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skakade på huvudet, under det han invärtes rasade
över dröjsmålet.
— Det sker ibland, att man möter folk under
förhållanden, som aldrig kan glömmas, fortsatte Uri, och
han talade sakta och mycket långsamt, och under
sådana förhållanden träffade jag en gång en man på
"De döda hästarnas väg". Att få sin utrustning
transporterad över White Pass 1897 hörde till de saker,
som knäckte många mäns mod, och det var på goda
grunder, att de gav vägen det namnet. Hästarna dog
som flugor i den första frosten, och från Skaguay till
Bennet låg de och ruttnade i stora högar. De dog på
klipporna, de blev förgiftade uppe på höjden; de
omkom i brist på näring vid sjöarna; de störtade omkull
i slädspåret, då det fanns ett spår; i floden drunknade
de med packningen på ryggen eller krossades mot
stenarna; de bröt benen i klippremnorna och ryggen då
de föllo bakåt med sin packning; de gingo till bottnen
i morasen eller kvävdes i dyn, och de fick sina inälvor
utrivna av trästubbarna i träsket; folk sköt ned dem,
sedan de hade ansträngt dem till döds, och sedan vände
de tillbaka och köpte nya hästar. Det fanns de, som
icke en gång besvärade sig med att skjuta dem, utan
endast sleto av dem sadlar och skor och lät dem ligga,
där de fallit. Dessa mäns hjärtan blev stenhårda, eller
så tappade de helt modet, och blev som djur, dessa
män på "De döda hästarnas väg".
Det var där, jag träffade en man med ett hjärta och
ett tålamod som anstod en kristen. Och han spelade
ärligt spel. När han vilade vid middagstiden, tog han
Hans fäders gud — 5
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
