Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyngd, samtidigt med att han grep bössan och riktade
den mot sjömannen.
Jim Cardegee vaknade halvkvävd och förvirrad och
stirrade ned i två stålrör.
— Var är det? frågade Kent i det han samtidigt
släckte på repet.
— Din förbannade ... uh ...
Jakob Kent kastade sig längre tillbaka, så att den
andre höll på att kvävas.
— Din satans usl.... uh ...
— Var är det? upprepade Kent.
— Vad för något? frågade Cardegee, så snart han
kunde dra andan.
— Guldet.
— Vad för guld? frågade den förvirrade
sjömannen.
— Det vet du mycket väl — mitt guldstoft.
— Jag har inte sett till det. Vad tar du mig för?
En kassakista? Och vad har jag förresten att göra med
det?
— Kanske du vet det, och kanske du inte vet det,
men jag ska i varje fall klämma luften ur dig, tills
du vet det. Och om du lyfter en hand, så skjuter jag
dig en kula för pannan.
— Du store tid! väste Cardegee, då repet åter
stramade till.
Kent släckte lite på repet, och sjömannen vände och
vred på sin hals för att bli fri från trycket, tills han
lyckades lossa snaran en smula och få arbetat den så
högt upp, att trycket kom mitt under hakan.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
