Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnomod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rand, och där blev vi satta i land — jag själv och
Passuk och hundarna. Jag fick också pengar av
regeringen, ty jag var dess tjänare, och kartor över
områden, som inga mänskliga ögon någonsin hade sett,
och skrivna budskap. Dessa budskap var förseglade
och mycket listigt skyddade mot allt slags väder, och
jag skulle överlämna dem till Nordlandets
valfångareskepp, som låg inneslutna i isen vid den stora
Macken-ziefloden. Aldrig kan det finnas någon mera flod så
stor som denna — med undantag av vår egen Yukon,
modern till alla floder.
Men allt detta hör inte hit, ty min historia har inte
något att göra med valfångarna eller den vinter jag
tillbragte vid Mackenzie, innesluten av is. Senare, på
våren, då dagarna blev längre och det blev skare på
snön, drog vi mot söder, Passuk och jag, till Yukons
land. En mödosam färd, men solen visade oss vilken
väg vi skulle gå. Det var den gången, som jag redan
har sagt, ett naket land, och vi arbetade oss uppåt
strömmen omväxlande stakande och paddlande, tills
vi kom till Förty Mile. Det var härligt att åter se vita
ansikten, och därför lade vi till vid stranden. Men den
vintern var en sträng vinter. Mörker och köld sänkte
sig över oss, och med dem kom hungersnöden.
Kompaniets ombudsman gav varje man fyrti skålpund mjöl
och tjugo skålpund fläsk. Det fanns inga bönor. Och
hundarna tjöt ständigt, och det fanns insjunkna magar
och fårade ansikten, och starka män blev svaga, och
svaga män dogo. Skörbjugg led också många av.
Så samlades vi i magasinet en kväll, och de tomma
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
