Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där vägarna skiljas . . .
Skall jag bort, skall jag bort från vår lilla stad,
och du, älskade, stannar kvar?
Den sjungande, som hade ett skarpskuret ansikte
och muntra ögon, böjde sig fram och hällde vatten
i en gryta full med puttrande bönor, och så reste han
sig med en käpp i handen och jagade hundarna
till-# baka från proviantlådan och kokgrejornä. Hans ögon
voro blå, hans långa hår guldgult och han var så frisk
och käck, att det var en ren fröjd att se på honom.
Nymånen stod som en otydlig halvring över den
vita raden av tätvuxtia, snöklädda furor, som inramade
lägret och avskilde det från omgivningen. Över dem i
den kalla, klara luften dansade stjärnorna med
hastiga, pulserande rörelser. Mot sydost förkunnade ett
svagt grönaktigt skimmer, att norrskenets larmande
fester höllo på att taga sin början. I förgrunden lågo
två män på det björnskinn, som utgjorde deras bädd.
Mellan björnskinnet och snön fanns det ett sex tum
tjockt täcke av granris. Filtarna voro dragna åt sidan.
Bakom sig hade männen ett läsegel, som skyddade dem
mot vinden — ett stycke tältduk, som var spänt mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hansfag/0148.html
