Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du kan inte göra mig till en dåre, Hitchcock,
eller driva mig till att göra galna saker, för din
dårskaps skull. Det är ett ju helt enkelt en affärsfråga
det rör sig om, och fakta äro klara. Jag har inte
kommit hit för min hälsas skull, och för resten är det
omöjligt för oss att lyfta en hand för den sakens skull.
Om det är som hon säger, är det ju sorgligt för
flickan — ja, det är allt vad man kan säga. Sådant är
hennes folks skick och bruk, och att vi denna gången
är det närmare in på livet än annars, ja — de ha gjort
likadant i tusen och åter tusen år, och de ska göra det
nu och fortsätta att göra det i all evighet. Och för
resten är de inte av samma ras som vi. Det är inte
flickan heller, nej, jag håller med Wertz och Hawes
och...
Hundarna morrade och kommo närmare dem, och
han tystnade och lyssnade till ljudet av många
snöskor. Indian efter indian trädde in i skenet från elden,
högväxta och barska, pälsklädda och tysta, medan
deras skuggor tecknade sig som en grotesk dans på snön.
En av dem, medicinmannen, talade med många
strup-ljud till Sipsu. Hans ansikte var översmetat med
målning och såg alldeles vilt ut, och över axlarna hade
han kastat ett vargskinn, vars vita tänder och
ondskefulla nos kikade fram ovanför hans huvud. Annars
blev det inte sagt ett enda ord. Guldgrävarna förhöllo
sig helt lugna. Sipsu reste sig och stack fötterna i
snöskorna.
— Farväl, o min man, sade hon till Hitchcock.
Men den man, som hade suttit vid sidan av henne
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
