Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna och svängde med armarna vid släden, såg hån
henne komma med en motsträvig hund i var hand. Då
de närmade sig, blev hans egna hundar uppretade,
och han trakterade dem med skaftet av sin piska, tills
de blev lugna. Han hade närmat sig lägret mot
vinden, och buller var det, som han mest fruktade skulle
röja hans närvaro.
— Spänn dem närmast släden, befallde han, då
hon hade lagt seltyget på de bägge hundarna. Jag
vill ha mina egna främst.
Men då hon hade gjort det, kastade de flyttade
djuren sig över främlingarna. Fastän Hitchcock ger
nast störtade sig emellan dem med bösskolven, blev
det likväl ett fruktansvärt oväsen, och det ljöd ut över
det sovande lägret.
— Nu få vi hundar — och det i överflöd, sade han
barskt, under det han drog fram en yxa från släden.
Spänn du för, dem jag slänger till dig, och skydda
förspannet.
Han trädde ett steg fram och väntade mellan två
furor. Hundarna i lägret störde nattens stillhet med sitt
larm och tjut, och han var beredd på att ta emot dem
då de kommo. En mörk fläck, som hastigt blev större,
antog fast form på det vita snötäcket med sina
otydliga konturer. Det var anföraren för flocken, och
den satte av med långa språng, under det den på
vargmaner utdelade order till sina bröder. Hitchcock stod
i skuggan. Då den sprang förbi, räckte han fram
armen, grep den i frambenen mitt i loppet och sände den
med virvlande fart ned mot marken. Så gav han den
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
