Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt ute på det glatta isstycket kom deras
reservspann i full fart körande ut från stranden. Men
Harrington saktade icke farten. Han passade på, då den
nya släden svängde upp vid sidan av honom, sprang
över på den under höga rop och drev på sina friska
hundar. Den förre kusken föll av släden som han bäst
kunde. Savoy gjorde på samma sätt med sitt
reserv-spann, och de övergivna spännen, som svängde till
höger och vänster, stötte samman med de andra och
ställde till stor oreda bland dem. Harrington satte upp
farten ännu mera, och Savoy höll sig tätt i hälarna på
honom. På det sista stycket glansis, kommo de i
jämnhöjd med den släde, som åkt i spetsen. Då de susade
in på det smala slädspåret mellan de mjuka
snövallarna, var det de som voro i spetsen för kapplöpningen,
och Dawson, som betraktade dem i ljuset från
norrskenet, svor på, att det var fördömt bra gjort.
När det fryser sextio grader eller så omkring, kunna
människorna icke länge vara utan eld eller kraftig
motion utan att riskera livet, varför Harrington och
Savoy också måste följa den gamla plägseden att köra
och springa ömsevis. De hoppade av släden med
tömmarna i hand, och sprungo bakom slädarna, tills
blodet började återfå sitt normala lopp i deras ådror och
drev kölden på flykten, och så åter upp på slädarna,
tills värmen åter tagit slut. Och på detta sätt, ömsom
åkande och springande, tillryggalade de avståndet
mellan det andra och tredje réservspannet. ’Flera gånger,
på den glatta isen, hetsade Savoy sina hundar, för att
komma förbi sin medtävlare, och lika ofta måste han
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
