Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matadoren och svängde sin pung fram och tillbaka
framför ögonen på löjtnanten.
— Tag emot vadet, sade Joy.
Han lydde med en axelryckning, som för att visa
att han böjde sig, icke för förnuftets bud, utan för
hennes intagande personlighet. Joy nickade lugnande.
Så tystnade allt oljud, och folk upphörde med att
ingå vad.
Med våldsamma kast och ryck som loggertar som
länsar för vinden, kom slädarna med rasande fart emot
dem. Fastän Louis Savoys ledarhund fortfarande var
tätt i hälarna på Harringtons släde, fanns det ett
hopplöst uttryck i hans ansikte. Harringtons läppar voro
fast slutna, och han såg varken till höger eller vänster.
Hans hundar sprungo med fullkomligt rytmiska
rörelser, säkra på fötterna, medan Vargtand, som sprang
med sänkt huvud utan att se upp, var en strålande
anförare för det övriga spännet.
Förty Mile stod i andlös förväntan. Icke ett ljud,
utom knarrandet av medarna och piskornas smällande.
Då ljöd plötsligt Joy Molineaus klara stämma genom
stillheten.
— Ai! Ya! Vargtand! Vargtand!
Och Vargtand hörde henne, svängde tvärt av från
slädspåret rakt fram mot sin härskarinna. Spännet
följde i hälarna på honom, och släden balanserade ett
ögonblick på en mede och kastade Harrington
huvud-stupa ut i snön. Savoy flög förbi som en blixt.
Har-ringtön kom på benen och såg efter honom, där han
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
