Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortvisat, voro män som han kände från
guldgrävar-läger och slädspår —- goda kamrater, men inte precis
av det slag som voro lämpliga för en så exklusiv
historia som den här. Han stod just och funderade över
möjligheten att frånsäga sig befattningen med
detsamma, då en kvinna med lätta steg trädde fram i ljuset.
Freda! Endast efter pälsverket att döma kunde han
ha svurit på att det var hon — även om han icke så
väl känt igen hennes sätt att bära upp huvudet. Hon
var den sista människa han väntat sig att få se. Han
hade trott att hon var för klok till att utsätta sig för
skammen att bli bortvisad eller — om hon fick passera
— för damernas förakt. Han skakade på huvudet utan
att närmare undersöka, ty han kände henne för väl för
att kunna misstaga sig. Men hon trädde närmare
honom. Hon lyfte den svarta silkesmasken och sänkte
den genast igen. En enda sekund, lång som en evighet,
såg han på hennes ansikte. Det var inte för inte, som
man sade där i landet, att Freda lekte med männen
som ett barn med såpbubblor. Inte ett ord blev sagt.
Prince trädde åt sidan, och ett par minuter därefter
kunde man se honom, röd och stammande, avsäga sig
den post han hade förrått.
En kvinna med en smidig gestalt, smärt och dock
med en viss rytmisk kraft i varje rörelse, rörde sig
rastlöst och irrande omkring mellan de muntra
gästerna.
Än stannade hon vid en grupp, än vid en annan,
och männen kände igen hennes pälsverk och
förundrade sig — män som borde ha varit med i dörrvaktare-
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
