Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stolta varelsens nakenhet, som om den vore
hennes egen. Kanske var det hennes anglosachsiska
motvilja for att möta en motståndslös fiende, kanske
tänkte hon också att det skulle ge henne mera makt i
kampen om mannen, och kanske var det lite av bägge
delar, — men hur det nu var eller icke var, så gjorde
hon något märkvärdigt. Då mrs McFee hade höjt sin
tunna stämma, vibrerande av elakhet, och Freda
ofrivilligt vände sig bort, vände sig mrs Eppingwell mot
danserskan, tog av sig masken och böjde på huvudet
till hälsning.
De båda kvinnorna stodo och betraktade varandra
en kort sekund, som föreföll som en evighet. Den ena
med flammande ögon, en meteor i denna omgivningen,
redo till att trotsa och till självförsvar, en kvinna som
led i förväg av det hån och åtlöje och kränkningar,
som hon hade blottställt sig för, en vacker, glödande
och kokande lavakägla av kropp och själ. Och den
andra, lugn till sinnes med klara ögon och kallt
omdöme, stark i sin egen okränkbarhet med tro på sig
själv och herre över situationen, otvungen och
ostörbar, lik en gestalt mejslad i den kalla marmorn.
Vilken klyfta det än kunde finnas mellan dem, så erkände
hon den icke. Ingen bro behövde byggas över den,
inget nedstigande... hennes hållning var som inför den,
vilken fullkomligt var hennes like. Hon stod där
alldeles lugn på grund av deras gemensamma
kvinnlighet. Och detta gjorde Freda alldeles rasande. Det
skulle icke ha gjort det, om hon hade varit av sämre
stoff, men mrs Eppingwells själ kunde ju icke känna
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
